En betraktare.
Är det vad jag ska förbli? Ska jag vara flickan som står och tittar på, vid sidan av banan när kompisarna spränger målsnöret. En bifigur med ett par repliker, några få ord som viskas fram i tystnaden från huvudrollerna. Eller ännu värre, en kuliss. Misstagen för att vara en del av väggdekoren.

Jag vill inte att det ska vara så, eller någonsin bli så.
Men hur förhindrar man det?